överdjävligt

Om 12 timmar skulle jag ha hållit ett föredrag på World Water Congress i Wien men jag är inte där. Jag är hemma och mår pyton, fortfarande lite fysiskt och en massa psykiskt. Jag har tvingat mig själv att inse att världen snurrar ändå och att det går fler tåg men det grämer mig att jag missar min presentation och alla människor jag skulle träffa. Jag har mejlat alla adresser jag hittar på konferensens hemsida och väntar på svar. Telefonerna är obevakade idag, såklart, dagen innan årets största vattenkonferens drar igång.

Det är så svårt att släppa och så svårt att förstå varför. Jag är tvär och otrevlig. Jag skulle ha minglat i min dyra kostym och ätit snittar och druckit bubbel men istället är jag här hemma med en "gårdbandsfestivalen"-t-shirt och flottigt hår. Stackars Ville. NU ska jag skaka av mig obehagskänslorna och inse att det är bara ett jobb. I morgon ska jag ta Hedda till dagis och sedan jobba lite hemma om jag mår bättre. Kanske skriva min avhandling, det måste ju göras under hösten.

Barnen har varit till stugan med Ville idag och sedan gick vi en sväng. Hedda och jag var oense om dagen, jag sa söndag och hon lördag. Hon vill alltid att det ska vara lördag och att hon är fyra år. Som andra alternativ fredag och att man får godis om man sover lite, och då är hon sex år och Malte bara fyra år. Vi gick till IKEA och hon funderade över vad som var IKEA. Taket och alla lamporna var IKEA, golvet och väggarna också. Och alla sakerna. Men inte gubbarna på parkeringen och inte bilarna. Ville och jag tjafsade om vilken väg som är närmast att gå från oss. Vi köpte inte korv på vägen ut och Malte var bara nöjd hela vägen. Hemma är han på träningsläger hela dagarna. Han vill gåträna och behöver ständig assistans. Man ska hålla ena handen eller vända gåvagnen varje minut (när han kör fast mot något). Får han inte som han vill kastar han sig bakåt och skriker. Det kan väl aldrig vara mig de har fått temperamentet ifrån?