Lille och Pippi

Om ni söker en stad att trivas och shoppa i, besök Lille! Jag blev verkligen positivt överaskad av denna andra europeiska huvudstad som är helt fantastisk med massor med gamla vackra byggnader. God mat och fransmän som har tvingats lära sig engelska. Ingen turiststad utan en affärsstad, vilket troligen snarast beror på närheten till Paris.

Hemkommen har jag fått lyssna till ett fantastiskt föredrag hållet av min egen Hedda. Det handlade om Pippi och Pippis mamma prusseluskan som bor i himlen och om pappan som bor i söverhavet. Ibland kommer han hem och åker med Tommys och Annikas mamma och pappa i båten där också Långa Farbrorn är med.

Hedda är sjuk, snorig och febrig, så det blir en lugn vecka för familjen från och med nu.

facebook

Okej, varför har ingen berättat om facebook? Altså, jag menar inte bara nämnt att det finns utan verkligen berättat om facebook. Att man blir fast och att man till slut undrar; nudå? Vad händer mer? Det händer inget mer. Man samlar sina kompisar och sen är man bara där, med en egen sida och ett gäng bilder på gamla vänner som man i alla fall inte tar kontakt med fast man kan. För det känns lika knäppt att kontakta någon via facebook som att googla fram dem och mejla. Men nu har jag massor med nya gamla "light-vänner" på min facebooksida.

Jag har surfat runt och snokat lite på andras sidor men ärligt talat hittar jag inget intressant. Folk får barn och gifter sig och har nya vänner och so what? Det kunde man väl nästan räknat ut själv. Sedan är det som om man inte bryr sig så mycket i alla fall. Vi lever andra liv nu och har nya vänner eller har behållit några av de gamla, de som betydde något.

Ändå är jag lite fast. för det kommer en förfrågan eller ett svar på någon av mina. Och då klickar man på länken och så är man där inne igen. Och snokar och kollar och bevakar. Det är helt galet.

lovat för mycket...

Det blir inga livsacknowledgements idag. Jag är helt slut efter en hektisk dag. Men jag hade roligt till och ifrån. Vår doktorand Tracy från Cranfield University var här och vi planerade de två kommande artiklarna i de samarbetet. De har så bra laboratorieförutsättningar så vi förser henne med metodik, hon genomför och sedan skriver vi tillsammans. Vi bestämde också att Veronica ska försöka åka över och jobba där ett tag, det blir perfekt för henne. Tyvärr var jag tvungen att springa mellan mötet med Tracy och ekonomen Annikas kontor eftersom vi har en del trubbel med budgetspecificeringen i CLEAN-projektet.

Tracy och jag avslutade kvällen på Limone där jag bland annat åt en himmelsk efterrätt. Bär med vit choklad och glass. Trevligt för två småbarnsmammor att komma ut och lyxa på representation.

om egentid

Jag älskar mitt jobb. Kan man göra det idag utan att bränna ut sig? Betyder det att jag lever för mitt jobb och inte för min familj och mina intressen? Den lärde, förståsigpåaren som vet hur man ska dela jobbet from fritiden och släppa jobbet hemma och hemmet på jobbet, den säger att jag gör helt fel. Förmodligen bränner jag ut mig innan trettio och troligen är min familj besviken på att jag är borta jämt. Chefen bör vara orolig för min stabilitet som projektledare. Jag behöver egentid och omställningstid. Punkt.

Jag tänker inte alls så. Min tankevärld hanterar att växla mellan familjen och jobbet, att varva problemlösning med pusselbygge. Och egentid. Det har jag massor av. Jag har egentid på jobbet och egentid hemma. Att bada med Hedda eller mysa med henne i soffan. Maltes och min timma mellan sex och sju på morgonen när Ville sover igen nattens vakande och Hedda inte ännu vaknat. På jobbet består min egentid i att snabbproducera texter med en skiva Winnerbäck på låg volym. Ett jobb som kräver mycket skrivande lämnar utrymme för mycket ensamarbete vilket är skönt ibland. Långa ansökningar till EU eller avhandling, spelar ingen roll, huvudsaken är ensamarbetet och tankarna som kan vandra som de vill. Att jobba med matematiska modeller ger terapiarbete och då är hjärnan occuperad av det fokus som krävs men det är också nyttigt ibland, för att rensa ur.

Socialt är mitt jobb underbart. Jag trivs så bra med människorna runt mig och vi har genuint roligt tillsammans, både de jag jobbar nära och de som jag knutit till mig endast för att de fyller en viktig social funktion. Vissa möten blir väldigt jobbrelaterade och ibland kan man låta sig lyxa med att prata om livet och framtiden. Jag älskar att minnas. Att titta tillbaka på fester, pubrundor eller samtal med kollegor som blivit vänner. Idag bestämdes att den 18 december ska vi ha en julfest. En fest som ska vara som på den gamla goda tiden när vi samlades i ISTs fikarum och njöt av glöggen som gjorts av etanol som blivit över från en överdrivet bokförd elektronikrengöring. Det är att tanka energi.

Jag har kassa relationer på jobbet också. Slitningar eller gamla konflikter som gör att personer blivit besvikna eller känner sig överkörda. Jag väljer att se det som jobbkonflikter och låter det passera min person. De goda relationerna däremot, gör jag till mina privata, de betyder mycket.

Vad vill jag säga med detta? Kanske att man inte ska slita så hårt med att hitta nya hål, mera tid, annan tid eller egen tid. Det handlar om att göra tiden till sin egen, relationerna till sina egna och uppgifterna intressanta.

Det var det jag ville säga idag.

I morgon ska jag göra en lista med viktiga personer. Jag har tänkt göra det länge, en lista med acknowledgement för livet. Vad tror ni om det?

vattkoppor

Istället för en barnledig helg, den första sedan Malte föddes, är vi hemma med vattkoppor. Hedda har kli överallt och Malte lite feber. Stackars familjen.

Annars är allt lungt. Jag fördriver tiden i min tankevärld med att grubbla på fortsättningen efter disputationen. Vara kvar eller söka jobb? Jag är inte orolig men blir rastlös vid tanken på båda två. Att vara kvar och fortsätta med samma saker är ett alternativ. Annars kan man jobba i det privata. Det senare har fördelen att det ger nya intryck, nackdelen att jag inte äger mina resultat.

riga och klädagent

Riga var fint. Tror jag. Vi jobbade hela tiden men makar och barn var runt på stan och sa att Riga var jättefint. Det finns lite bilder i bilddagboken (flodiller.bilddagboken.se). Helgen fylldes dessutom med Junibacken (Hedda fick träffa Pippi), farmors 60-årsfest och Ellas dop.

Jag har en del förestående fester som jag har panik inför eftersom jag numera är oduglig på att snofsa upp mig. Jag anänder aldrig puder eller rouge längre och använder idominsalva istället för hudkräm i ansiktet. Så jag har anlitat min svägerska Nora. Hon har hela garderoben full med kläder och massor med idéer. Dessutom har hon känsla för färg och form och är alltid skitsnygg. Som tack tänkte vi donera ett vitrinskåp som passar bättre hos dem än hos mig.  

Inatt hade Malte ont någonstans vilket föranledde totalt utebliven sömn för två redan trötta föräldrar. Jag drabbades av nattångest för allt som måste göras på jobbet. Det är svårare att vara hård och drivande när man vankar huset runt med en liten sjuk kille under vargtimmarna. Halv tre somnade han när han sedan vaknade fem fick pappan ta över.

Dagen spenderades sedan i labbet med ivriga studenter som har räknat fram katjonbyteskapaciteten på jord. Självklart krånglade analysaparaten när alla labbassar hade gått hem och när det till slut blev bra hade studenterna glömt bort hur mycket de hade spätt sina prover. Nu är jag trött och väntar på att familjen ska hämta mig eftersom det regnar. Gnäll, gnäll, gnäll....

I morgon åker vi till Riga. Vi ska träffa två forskargrupper från Riga och Tartu för Polluted Peace. Och på söndag ska lilla Ella döpas och vi får komma och fira!