söndag 31 augusti 2008

kräftor

I förra veckan ringde min mentor och vän, Hans, från de Sörmländska skogarna och sa att nu! nu finns det kräftor att hämta för BIOREX-tjejerna. Det var Hans själv och Bertil, entrepenör och fd kommundirektör i en sörmländsk småstad, som hade engagerat sig i vår önskan att frossa i Svenska kräftor. Så ville tog Malte med sig och körde ner till Cesiums kontor och tog emot fler kräftor än jag någonsin har sett. De var stora och ARGA. Ville kokte kräftor hela den kvällen. Det häftigast med mina och Monicas projekt är att vi träffar så många människor som engagerar sig på riktigt. Det är som om jobbet blir en hobby och hobbyn är jobbet. Därför är det så lätt att själv älska projekten och göra dem till en del av oss. Jag tänkte skriva mer om det senare, om att man inte alls måste se jobbet som "bara ett jobb" utan tvärtom; man kan unna sig att brinna och leva för allt man gör. Den dagen jag inte trivs kommer jag att ta mig vidare någon annanstans. Livet är för kort för att leva med halva hjärtat flera timmar på dygnet.

Igår hade vi kräftskiva med samfälligheten och det smakade smaskens, förståss. Vi hade bara bakmaskinsbröd, kräftorna och en flaska Chianti med oss ut. Enkelt och rofyllt. Barnen lekte fritt till sena kvällen och vi gladde oss för att vi satsat rätt som köpte in oss i en grupp med familjer. Radhuslivet är genialt när barnen är små.

I ett senare inlägg ska jag unna lite tid åt att presentera människorna, Hans, Bertil, Monica och mina grannar. Men nu blir det bara en mjukstart på bloggandet. Jag vill ju inte att ni ska tröttna när ni knappast börjat.

lördag 30 augusti 2008

jobbfest och ballefon

Nu ska jag börja blogga! Det blir inget avancerat men kanske något underhållande för våra närmaste. Första inlägget;

Igår var jag ute med jobbet. När jag skulle cykla hem hade Ville och Jenny ringt. Jag fick inte tag på någon av dem och fick för mig att något hänt. Cyklade hem och allt var som vanligt, förståss. Med mig på Tabasco var Fredrik och hans tjej, det var för att Fredrik fått nytt jobb som vi var ute och åt. De hade barnvakt, för första gången en hel kväll, till sin lilla son som är tre månader. Han kinkade med farmor och de satt i telefonen varje halvtimme. Tungt och knappt värt att gå ut skulle jag tycka.

Idag ska Vi köpa ny telefon. Våra telefoner har gått sönder och vi har tagit fram en gammal hederlig telefon som är kopplad till väggen. Ville hade den när han var ung unkis. Istället för en lapp med ett telefonnummer är det en lapp som det står BALLE på. Vem blev jag kär i? Men nu i efterhand är det jättegulligt.