då och sen

Gårdagens inlägg fick mig att fundera. Om jag nu vill ha höga ambitioner NU, vad finns kvar sedan och hur tror jag att livet slingrar? För länge sedan läste jag i Fraidis blogg, en rolig uppställning av händelser från och med hennes tidiga år och framåt i tiden. Jag sitter och tänker, vad gjorde jag för 10 år sedan och framförallt, vad gör jag om 20 år? När barnen har börjat se sig om i världen och jag har samlat på mig så mycket mer erfarenheter, har så många nya vänner och så mycket tid. Jag tror att jag jobbar mycket men inte hysteriskt, att jag förenklar saker och bär på lite tunga tankar. Antingen har vi en stadsnära gård med hästar och djur, där alla årstider är vackra och det finns en frid och en närvaro. Det är en plats som utgör en bas och samlingspunkt. Där finns uthus som utgör sommarstugor för Hedda och Malte och senare deras barn. Eller så jobbar jag i Stockholm, på KTH, i ett eget företag eller på ett forskningsinstitut. Vi har en lägenhet på Södermalm, en stor och luftig lägenhet med utsikt över en park (Tanto?). Jag har gångavstånd till jobbet fina dagar och tar tunnelbanan när det regnar. Låter mig föras med strömmen av människor och blir anonym och oförväntad för en stund. Jag jobbar länge, mer än tio timmar per dag och njuter av att kunna stanna i fikarummet och prata med kollegorna eller ta en längre lunch. Sedan äter jag en tidig middag med Ville på en krog. På kvällen tar vi fika eller tapas på balkongen eller i TV-soffan.

På somrarna är vi i sommarstugan med mina föräldrar. Mamma har börjat måla korgar igen och pappa spelar den 76:e utgåvan av Civilization på en gammal lap top. Vi lyssnar på när barnen berättar om hur världen är nu, vilka utmaningar som väntar dem, vad som upprör och vad som oroar. Och vi har nog för oss att det var bättre på vår tid. Att framtiden var bättre förr!