om egentid

Jag älskar mitt jobb. Kan man göra det idag utan att bränna ut sig? Betyder det att jag lever för mitt jobb och inte för min familj och mina intressen? Den lärde, förståsigpåaren som vet hur man ska dela jobbet from fritiden och släppa jobbet hemma och hemmet på jobbet, den säger att jag gör helt fel. Förmodligen bränner jag ut mig innan trettio och troligen är min familj besviken på att jag är borta jämt. Chefen bör vara orolig för min stabilitet som projektledare. Jag behöver egentid och omställningstid. Punkt.

Jag tänker inte alls så. Min tankevärld hanterar att växla mellan familjen och jobbet, att varva problemlösning med pusselbygge. Och egentid. Det har jag massor av. Jag har egentid på jobbet och egentid hemma. Att bada med Hedda eller mysa med henne i soffan. Maltes och min timma mellan sex och sju på morgonen när Ville sover igen nattens vakande och Hedda inte ännu vaknat. På jobbet består min egentid i att snabbproducera texter med en skiva Winnerbäck på låg volym. Ett jobb som kräver mycket skrivande lämnar utrymme för mycket ensamarbete vilket är skönt ibland. Långa ansökningar till EU eller avhandling, spelar ingen roll, huvudsaken är ensamarbetet och tankarna som kan vandra som de vill. Att jobba med matematiska modeller ger terapiarbete och då är hjärnan occuperad av det fokus som krävs men det är också nyttigt ibland, för att rensa ur.

Socialt är mitt jobb underbart. Jag trivs så bra med människorna runt mig och vi har genuint roligt tillsammans, både de jag jobbar nära och de som jag knutit till mig endast för att de fyller en viktig social funktion. Vissa möten blir väldigt jobbrelaterade och ibland kan man låta sig lyxa med att prata om livet och framtiden. Jag älskar att minnas. Att titta tillbaka på fester, pubrundor eller samtal med kollegor som blivit vänner. Idag bestämdes att den 18 december ska vi ha en julfest. En fest som ska vara som på den gamla goda tiden när vi samlades i ISTs fikarum och njöt av glöggen som gjorts av etanol som blivit över från en överdrivet bokförd elektronikrengöring. Det är att tanka energi.

Jag har kassa relationer på jobbet också. Slitningar eller gamla konflikter som gör att personer blivit besvikna eller känner sig överkörda. Jag väljer att se det som jobbkonflikter och låter det passera min person. De goda relationerna däremot, gör jag till mina privata, de betyder mycket.

Vad vill jag säga med detta? Kanske att man inte ska slita så hårt med att hitta nya hål, mera tid, annan tid eller egen tid. Det handlar om att göra tiden till sin egen, relationerna till sina egna och uppgifterna intressanta.

Det var det jag ville säga idag.

I morgon ska jag göra en lista med viktiga personer. Jag har tänkt göra det länge, en lista med acknowledgement för livet. Vad tror ni om det?