fredag 17 oktober 2008

facebook

Okej, varför har ingen berättat om facebook? Altså, jag menar inte bara nämnt att det finns utan verkligen berättat om facebook. Att man blir fast och att man till slut undrar; nudå? Vad händer mer? Det händer inget mer. Man samlar sina kompisar och sen är man bara där, med en egen sida och ett gäng bilder på gamla vänner som man i alla fall inte tar kontakt med fast man kan. För det känns lika knäppt att kontakta någon via facebook som att googla fram dem och mejla. Men nu har jag massor med nya gamla "light-vänner" på min facebooksida.

Jag har surfat runt och snokat lite på andras sidor men ärligt talat hittar jag inget intressant. Folk får barn och gifter sig och har nya vänner och so what? Det kunde man väl nästan räknat ut själv. Sedan är det som om man inte bryr sig så mycket i alla fall. Vi lever andra liv nu och har nya vänner eller har behållit några av de gamla, de som betydde något.

Ändå är jag lite fast. för det kommer en förfrågan eller ett svar på någon av mina. Och då klickar man på länken och så är man där inne igen. Och snokar och kollar och bevakar. Det är helt galet.

Inga kommentarer: