Jag går en kurs i pedaogik. Det innebär att jag återupplever alla känslor som jag gick igenom 2000 när jag läste på Lärarhögskolan. En förmiddag gick åt till att alla deltagare på kursen fick berätta om sina förväntningar på kursen. Sedan diskuterade vi löst om inlärning och "humsammarna" lyckades gadda ihop sig mot mig och övertyga sig själva om att undervisning är mest lyckad om studenterna engagerar sig i det de själva är intresserade av. Jag försökte förklara att ibland måste de kunna vissa matematiska metoder från en kurs för att klara nästa men de menade att de kan få andra erfarenheter ur diskussionen som de istället kan ha nytta av. Jag undrar bara; de studenterna som kom dit för att lära sig det som stod i kursplanen, blir inte de arga om det handlar om helt andra saker?

Eftermiddagen ägnades åt enade diskussioner och debatter om betygens vara eller icke vara.

Jag kom dit för att lära mig att bli en bättre pedagog, bli bättre på att förmedla svåra saker och att få verktyg för att få mina studenter att fatta bättre så att de hinner med kurserna utan omtentor.

Jag fick en hel dags snömos. Hoppas att morgondagen blir bättre.