kräftor

I förra veckan ringde min mentor och vän, Hans, från de Sörmländska skogarna och sa att nu! nu finns det kräftor att hämta för BIOREX-tjejerna. Det var Hans själv och Bertil, entrepenör och fd kommundirektör i en sörmländsk småstad, som hade engagerat sig i vår önskan att frossa i Svenska kräftor. Så ville tog Malte med sig och körde ner till Cesiums kontor och tog emot fler kräftor än jag någonsin har sett. De var stora och ARGA. Ville kokte kräftor hela den kvällen. Det häftigast med mina och Monicas projekt är att vi träffar så många människor som engagerar sig på riktigt. Det är som om jobbet blir en hobby och hobbyn är jobbet. Därför är det så lätt att själv älska projekten och göra dem till en del av oss. Jag tänkte skriva mer om det senare, om att man inte alls måste se jobbet som "bara ett jobb" utan tvärtom; man kan unna sig att brinna och leva för allt man gör. Den dagen jag inte trivs kommer jag att ta mig vidare någon annanstans. Livet är för kort för att leva med halva hjärtat flera timmar på dygnet.

Igår hade vi kräftskiva med samfälligheten och det smakade smaskens, förståss. Vi hade bara bakmaskinsbröd, kräftorna och en flaska Chianti med oss ut. Enkelt och rofyllt. Barnen lekte fritt till sena kvällen och vi gladde oss för att vi satsat rätt som köpte in oss i en grupp med familjer. Radhuslivet är genialt när barnen är små.

I ett senare inlägg ska jag unna lite tid åt att presentera människorna, Hans, Bertil, Monica och mina grannar. Men nu blir det bara en mjukstart på bloggandet. Jag vill ju inte att ni ska tröttna när ni knappast börjat.